Sidan senast uppdaterad: 2018-03-05 Unika besök sedan 2010-11-16: 55077

Det odemokratiska språket

Privatperson som startat namninsamlingen ""Det svenska språket ska vara ett officiellt och demokratiskt majoritetsspråk i Sverige!""

Artiklar och brev av Johan Svensson om svenska språket:


Mina frågor om SDs språkpolitiska program (2018-01-09)

Min fråga till Ulf Kristersson (M) om hans självklara mål att alla ska tala svenska i Sverige (2017-12-21)

Min fråga till DNs kulturchef Björn Wiman med anledning av hans och tidningens kritik mot Svenska Akademien (2017-12-02)

Min fråga till professor Claes Sandgren om hans kritik mot Svenska Akademiens ständiga sekreterare på DN Debatt (2017-11-29)

Min fråga till Ebba Witt-Brattström med anledning av hennes kritik mot Svenska Akademien till TT (2017-11-25)

Språktidningens dubbla ansikten i fråga om svensk språkpolitik och språkdemokrati (2014-09-23)

Språkrådets fyra obesvarade frågor om språk och demokrati” (2014-08-06)

En kommentar till ”Är språklagen odemokratisk och därmed Språkförsvaret odemokratiskt?” (2014-04-14)

Anmälan till Granskningsnämnden (SVT:s brist på mediegranskning) (2014-04-06)

Kulturministerns brevförsvar av den odemokratiska språkpolitiken (2014-01-22)

Kommentar till Språkförsvarets synpunkter på innehållet i ”Det svenska språkets falska vänner” (2013-10-05)

Det svenska språkets falska vänner (2013-08-13)

Professor kontaktad på svenska (2013-08-06)

Språkrådet svarar om hen och queerpolska (2013-08-06)

Riksdagspartierna om bristen på mediekritik i SVT (2013-08-06)

Babiansvenskan (2013-02-13)

Sanningen om Expressen: Sex, lögner och incestuösa medieband? (2012-09-26)

Plagiering har ersatt tolkning som norm vid inlåningen av nya ord i svenskan (2012-04-22)

För staten är svenska i standardspråket endast en fråga av akademisk karaktär (2012-01-31)

Vanliga frågor om debattartikeln "Pomperipossaspråket" (2011-05-14)

Öppet brev till riksdagen om en demokratisering av det svenska majoritetsspråket (2011-04-06)

Låt folket få rösta om svenska språket (2011-04-03)

Pomperipossaspråket (2011-03-31)

Öppet brev till Sveriges Riksdag om det odemokratiska svenska språket (2010-12-07)

Brev från en statlig språkvårdare (2010-11-29)

Det odemokratiska språket (2010-11-15)

Tidningsversionen av "Det odemokratiska språket" (SvD 2010-09-01)

Om mediespråkvård på undantag - systemkraschen snart ett faktum? (2010-07-16)

Tidningsversionen av "Det odemokratiska språket" (SvD 2010-09-01)

Publicerad: 2010-12-05

Artikeln skickades till Svenska Dagbladet 2010-09-01. Tidningen tackade nej till publicering efterföljande dag.

Det odemokratiska språket - sanningen om Svenska Akademiens falska matematik

Det svenska språket är, enligt Folkpartiet liberalernas valmanifest 2010, nyckeln till integration. Vad som avses med begreppet ”svenska språket” är dock oklart.

Av Språklagen framgår att svenska är huvudspråket i Sverige. Detta innebär att svenskan är det gemensamma och samhällsbärande språket. Språklagen innehåller inga regler för hur ord ska stavas, böjas och uttalas. Den anger inte heller om lånord eller inhemska varianter ska användas. Lagen reglerar endast språkets ställning i samhället.

Av hävd har Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) kommit att bli den ordbok som de allra flesta av oss ser som normen för stavning, böjning och uttal av svenska ord. Ordlistans första upplaga utgavs år 1874 och den trettonde, och senaste, år 2006.

På Svenskaakademien.se finns ett kapitel om det ”Svenska språket”. Där skriver Akademien under rubriken ”SAOL och tidens flykt” om hur synen på lånordens stavning förändrats: ”kunskapen om engelskan gjort oss mindre benägna att acceptera utländska ord i svenska kläder.” Ändå introducerar SAOL 13 ”blogg” samtidigt som ordlistans ”smog” funnits i språket sedan 1953 enligt Svenska Akademiens ordbok.

Akademien uppger vidare att de så kallade dubbelformerna är en viktig del av arbetet med ordlistan. Med detta avses arbetet med att bestämma förhållandet mellan olika varianter som ska-skall och rave-rejv. När det till exempel gäller relationen mellan ska och skall visar Språkbanken vid Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet att den på 1960-talet var 1:7. När texten lades ut visade sökmotorn Google en relation på 3:1. Akademien avslutar med att ställa den retoriska frågan: ”Vad vore lexikografi idag utan en närmast obegränsad tillgång till text?”

Om SAOL inte är ”en historisk källa utan en rättskrivningsordlista över samtidsspråket”, varför innehåller i så fall dess trettonde upplaga ord som ”sladdharv” men inte ”härmapa”? Det förstnämnda ger 168 träffar vid sökning på svenska i Google och det sistnämnda 54 500.

Vidare, om SAOL ska ge en objektiv beskrivning av språket, varför saknas i så fall dubbelformer av många svenska ord? Inte ens det språkligt korrekta ordet ”lånord”, som ger 20 400 träffar, har dubbelform trots att ”låneord”, som med 22 800 träffar, faktiskt är än mer vanlig stavning.

Kan det verkligen vara så enkelt att en vanlig avvikelse från normen i större utsträckning kallas dubbelform om ordet också är ett oanpassat engelskt lånord och felstavning om det inte är det?

I de inledande kapitlen till SAOL 13 framgår att språkbruket i stor utsträckning kan avläsas i dagens allt större svenska textdatabaser. Som exempel på sådana anges Språkbankens texter, tidningsdatabaser som Presstext och Mediearkivet samt mycket stora textkällor på internet som exempelvis Google. Det sägs dock att den sistnämnda källan ”måste behandlas med urskillning, särskilt eftersom där finns en hel del privat text som inte nått nätet via någon oberoende språkgranskare”.

Vilka är då de ”oberoende språkgranskare” som Svenska Akademien påstår att tidningarnas skribenter har tillgång till? Kan det möjligtvis vara tidningarnas språkvårdare?

Deras situation beskrivs så här av Agneta Styrman, Mediespråkgruppen och TT:s utrikesredaktion, i ett brevsvar från den 20 maj 2010: ”Kan bara instämma i att språkvården sitter trångt i dag. Eftersom massmediernas ekonomiska utveckling är ganska dyster kan vi inte heller räkna med någon förbättring. Nästan alla som arbetar med språkvård inom medierna gör detta utöver eller vid sidan av sina huvudsakliga arbetsuppgifter, det vill säga i mån av tid.”

De frågor som jag ville ställa till Peter Englund, Svenska Akademiens ständige sekreterare, om skillnaden i synen på de engelska och svenska dubbelformerna, besvaras istället av en kvinnlig språkhandläggare. Den 4 augusti 2010 skriver hon: ”SAOL-redaktionen i Göteborg följer språkutvecklingen, men de ÄR inte språkutvecklingen. Det du som enskild språkbrukare kan göra är egentligen bara att anpassa dig eller lansera den svenska som du vill ha – och få alla andra språkbrukare med på tåget. Det vet du, innerst inne.”

Det är den lögn som svensk språkpolitik vilar på idag: att ord etableras i det svenska språket när tillräckligt många använder dem. Den nuvarande språkutvecklingen är i själva verket djupt odemokratisk eftersom den utgår ifrån tidningarnas språkliberalism och Svenska Akademiens högst personliga och godtyckliga uppfattning om vad som är god svenska.

Vilket språk är det vi vill ha: SAOL:s ”svenska”, engelska eller en svenska som utgår från en officiell svensk ordlista utgiven av en språkvårdande myndighet med uppdrag att värna om det gemensamma svenska systemet. Innerst inne vet vi nog alla svaret på den frågan, eller hur?

[Johan Svensson]

Efterord [längst ned på förstasidan)

2010-12-05

Jag beslutar mig för att lägga ut den första, betydligt kortare, versionen av ”Det odemokratiska språket” som skickades till Svenska Dagbladet den 1 september 2010. Anledningen till detta framgår av en brevväxling med Eva Göransson, språkvårdare på SR, SVT och UR samt medlem i Mediespråksgruppen.

Efterord [längst ned på sidan till tidningsversionen)

2010-12-05

Publicerar den första tidningsversionen av ”Det odemokratiska språket” (SvD 2010-09-01) i förhoppningen om att detta ska underlätta en saklig och faktabaserad diskussion om dess innehåll med bland andra Eva Göransson, språkvårdare på SR, SVT och UR samt medlem i Mediespråksgruppen. Min brevväxling med Eva Göransson finns återgiven i det nedanstående.

Från: Eva Göransson
Till: Johan Svensson

Ämne: Sv: Om "Det odemokratiska språket" (Mediespråksgruppen)

Datum: Torsdag 2 Dec 2010


Johan

Jag har nu läst den debattartikel du skickat till olika tidningar och om jag varit debattredaktör hade också jag tackat nej till artikeln.

En tankegång om skrivande som brukar tillskrivas Vilhelm Moberg (men jag kan inte garantera att det är han) lyder så här:

1. Bestäm dig för vad du vill skriva.
2. Skriv det.
3. Skriv inget annat.

Om du ska lyckas nå en läsare och få den med i dina tankegångar måste du verkligen själv vara klar över vad det är du vill angripa. Det innebär att man skriver, skriver om, stryker, skriver om igen osv tills artikelns essens står klar.

När jag läser din artikel blir jag bara mer och mer förvirrad ju längre jag läser. Vad är målet med din kritik? Att Svenska Akademien inte bör vara en stiftelse? Att det är Språkrådet som ska ge ut ordlistan över svenska språket? Att vi inte bör ha engelska lånord i svenskan? Att alla dubbelformer ska rensas ut? Att blogg bör stavas blog eller att smog bör stavas smogg? Att en ordlista inte bör bygga på hur språket används utan på hur du (eller någon annan språkkunnig) tycker att det ska vara? Att Sveriges mest kunniga lexikografer är inkompetenta? Att svenska bör förklaras vara Sveriges officiella språk och inte huvudspråk?

Utvikningar om svenskt polisväsende och Carolina Gynning kanske inte heller är centrala för din tankegång?

Än en gång:

1. Bestäm dig för vad du vill skriva.
2. Skriv det.
3. Skriv inget annat.

Med vänlig hälsning

Eva Göransson, språkvårdare SR, SVT och UR samt medlem i
Mediespråksgruppen

Från: Johan Svensson
Till: Eva Göransson
Ämne: Sv: Om "Det odemokratiska språket" [Mediespråksgruppen]
Datum: Fredag 3 december 2010


Hej Eva,

Tack för dina synpunkter på "Det odemokratiska språket". Då den artikel som ligger ute på den egna webbplatsen är den förlängda versionen av de artiklar som jag skickade till tidningarna, bifogar jag den första tidningsversionen bestående av 4 810 tecken inklusive blanksteg (skickades till SvD den 1 september 2010).

Avsikten med att publicera den förlängda versionen var att få en möjlighet att "tala fritt och oemotsagt", ett privilegium som i hög grad annars endast tycks åtnjutas av "makthavare inom politik och övrigt samhällsliv". En förklaring till detta är nog att privatpersoner sällan anses kunna vara "kunskapsbärare" (se exempelvis DN Debatts Öppenhetsrapport, publicerad den 8 juli 2010).

Om tidningarnas debattartikelformat (tecken inkl. blanksteg): DN 6 500, SvD 4 500, Expressen/Aftonbladet ca 3 600 - 3 900 (gissningsvis).

Hoppas du efter en genomläsning av den ursprungliga tidningsversionen kan återkomma med svar på frågor som:

- Vad avses med begreppet "svenska språket"?

- Vad är orsaken till att de engelska orden "log" och "smog" behandlas olika stavningsmässigt i svenskan?

- Innebär en anpassning av främmande lånord att svenskan upphör att utvecklas?

- Är "låneord" en felstavning eller alternativform till "lånord"?

- Är SAOL:s frekvensberäkningar baserade på en objektiv eller subjektiv urvalsmetod?

- Är det rimligt att SAOL ger mediernas skriftspråk tolkningsföreträde med hänvisning till en oberoende språkgransking som, enligt Mediespråkgruppens Agneta Styrman, i princip inte längre existerar på grund av mediernas dystra ekonomiska utveckling?

- Har vi idag svenska ordlistor och ordböcker som baseras på hur språket rent faktiskt används eller hur språkkunniga tycker att det ska vara?

- Vem eller vilka ska i ett demokratiskt samhälle äga rätten att beskriva vad som är det gemensamma skriftspråkets rättstavning?

- Vilket språk är det vi vill ha [i Sverige]?

Mvh, Johan Svensson

Johan Svensson Kontakta mig

Medborgaruppropet "Vi som vill folkomrösta om Sveriges officiella majoritetsspråk senast 2014!" i Facebook